Solen sken från en klarblå himmel och det blåste 5-6 m/s = perfekt seglarväder för en klubbtävling. Dottern hade inte möjlighet att sticka iväg ut, alldeles för mycket plugg så här i slutet av terminen (det ska tydligen klämmas ur det sista nu, hon börjar bli rätt sugen på sommarlov). Men då tyckte jag ju synd om båten som inte skulle få komma ut å glida på vågorna ;-) Nä skämt å sido, jag var hur sugen som helst! Den stora frågan var däremot om det var så lämpligt, jag hade ju inte precis varit hemma å vilat upp mig under dagen utan snarare tvärt om - varit på jobbet i flera timmar... Men jag tänkte på vad hon sagt på FHV flera gånger; "Varför seglar du inte mer, du verkar ju må så gott av det?" Min man sa också; "Du har ju inget speciellt under resten av veckan, så det gör ju inte så mycket om du är helt slut ett par dar." Så med detta i bakhuvet fixade jag seglingsbagen, inkl dotterns torrdräkt - en viktig del när risken för bad är överhängande :-)
Så ute på klubben var det glada, men förvånade miner, när dottern inte var med och de insåg att JAG tänkte segla :-)
Känslan ute på vattnet är svår att beskriva. Att sitta nån decimeter över vattenytan, följa med i varje vågrörelse, att känna vindens kraft i seglet i ena handen och styra båten med den andra och samtidigt försöka hålla båten plan med kroppsstyrkan gör att man har rätt fullt upp! Samtidigt har du koll på vädrets rörelser, medseglarna och vart banans bojjar är utlagda - det ger inte mycket utrymme att fundera på nåt annat då!!!
Det var hur kul som helst och hur jobbigt som helst! Själva jolleseglandet klarar jag rätt bra på erfarenhet, men musklerna, de var helt chockade!!
Om det blev några bad? Nä, faktiskt inte, men när jag tänkte tanken på slutet, skar båten, doppade bommen i vattnet och jag slängde mig på mage hängandes över kanten så den rätade upp sig - inget utrymme att tappa koncentrationen här inte!
Inlägget innehåller många utropstecken och smilisar - jag kan nog inte beskriva känslan på annat sätt :-)
Idag stapplar jag runt på stela ben, en hel del blåmärken och ett leende på läpparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar