tisdag 2 oktober 2012

Tänk vad ett litet piller kan göra...


Senaste veckan har jag bytt mediciner, från en som mer verkar mot depression till en som mer fokuserar på trötthet - undra hur de vet vad de ska göra?
Att det kan vara riktigt kämpigt att påbörja sån här medicinering har jag hört många gånger och fick också uppleva i höstas, men sedan har det funkat hur bra som helst. Nu fick jag rådet att börja i samband med en helg, ifall jag skulle bli yr eller så, men annars skulle det inte vara några större problem, inte alls som när man påbörjar behandling. Helgen gick hur bra som helst å optimistisk som jag är (läkarn konstaterade att nån depression har jag inte), trodde jag det hela var klart för att bara invänta de positiva effekterna... Men ack vad jag bedrog mig!
Veckan har varit tuff på jobbet - räcker att det blir någon dag med lite extra hög belastning; ett möte som drar ut på tiden, en patient som är extra svår att hjälpa eller så. Detta innebär ju ofta att det är merjobb fler dagar framöver; kontakter med läkare, bokande av tider, försöka klämma in något lite snabbt osv. Så när jag i fredags var totalt övertrött trodde jag det berodde på mitt dåliga sätt att hantera minsta lilla stressade situation å till och med ta med mig patienterna in i drömmarna... Detta trots att jag hoppade över kick-offen! Lördagen var jag som en sombie, men det var ju inte så konstigt, jag hade ju knappt sovit. När sedan söndagen kom å jag bara mådde sämre, trots god sömn, då trodde jag att jag skulle bryta ihop! Det gick knappt att fixera blicken eller vrida på huvudet utan att jag blev hur yr som helst - tänk dej att läsa lite i en tidning, men inte ens kunna titta snabbt på andra sidan av uppslaget eller ta en promenad i snigeltempo och ändå inte kunna se träden framför sig utan att tro att de ska komma vältande över en... Nä, kan jag verkligen ha gått så kraftigt över alla gränser den här veckan?? Så här dåligt har jag nog inte mått en enda gång under senaste året. Nä, det måste ha med medicinerna att göra??
På måndan fick jag telefonkontakt med min läkare och kan ordinerade långsammare nedtrappning av min gamla medicin och sa "imorgon mår du nog bra". Det lät helt osannolikt då, men idag har jag inte haft någon yrsel, men varit sliten. Imorgon ser jag fram mot en "ledig dag" som kan vara lite mer "normal" - åtminstone så normal som min vardag är just nu :-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar